Alla som någon gång försökt förändra sin livsstil, till exempel genom en viktnedgång, vet vad jag menar med frågan. Tror jag i alla fall. Hade det varit enkelt hade alla gjort det och magasinen hade prytts av andra rubriker än de som syftar till ‘quick fixes’ och kortsiktiga dieter.
Sanningen är den att ja, det är faktiskt svårt att förändra sin livsstil, åtminstone till en början. Jag är alltid ärlig med detta med mina klienter. Vissa som kommer till mig letar efter en snabb lösning utan att förstå att det har tagit år att bygga upp deras nuvarande situation. Det går inte att förändra situationen över en natt. Det kräver tid, engagemang och tålamod. Och en stor dos självkärlek och nyfikenhet.
Allt för många försöker driva genom en förändring när de är i affekt. Kanske man är trött på sig själv efter att ha hetsätit ännu en kväll, fast man lovat sig själv att aldrig mer göra det. Kanske man känner ett brinnande självhat när man ser sig själv i spegeln, eller känner ångest över sin ohälsa och de symptom man upplever. Oavsett vad är självkärleken grundläggande, att påbörja hälsoresan av omtanke för en själv – inte för att straffa sig själv.
Okej, men det är oftast lättare sagt än gjort. Mönster kan sitta väldigt djupt i oss människor. Vi hör saker när vi är barn och så tar vi dem för sanning och bygger ett helt liv kring det. Jag fick till exempel som tonåring höra att jag var “bred” och att jag aldrig skulle kunna få en smal midja på grund av min kroppstyp. Jag gick runt med den tron fram tills jag var 25 då jag valde att börja utmana den och börja identifiera mig med någonting annat. Nu några år senare har jag smal midja och en kropp jag aldrig trodde att jag skulle ha.
Varför tar jag upp detta som exempel? Jo, för att illustrera att vi ofta tror att någonting är statiskt och vi identifierar oss med olika saker, när vi i själva verket kan vara formbara. Jag identifierade mig med att vara bred, oatletisk och lite lat. Egentligen sa dessa ord inte särskilt mycket om verkligheten. Jag började träna lite varje dag (vi pratar om några minuter per dag) och plötsligt kunde jag med rätta identifiera mig som en person som tränade varje dag. Plötsligt var jag den personen! En glädje och lättnad infann sig. Jag behövde inte längre kämpa emot den jag upplevde att jag var till förmån för att bli någon annan. Jag var framme och nu var det bara att med glädje underhålla min “nya identitet”. Allting blev så mycket enklare. Istället för att sitta fast i en ond cirkel av att gå all in på gymmet i två dagar för att sedan ta flera månaders paus hittade jag en bättre balans i vardagen. Mitt dåliga samvete och min skuld försvann och energi frigjordes. Jag identifierade mig som en aktiv person och plötsligt fann jag mig själv vara någon som längtade efter att få röra på mig. Innan såg jag det som någonting jobbigt. Nu ser jag det som en kärlekshandling till mig själv och som någonting njutbart. Ibland slår det mig fortfarande, att tänk att jag är den här personen nu!
Så, anledningen till att det är jobbigt att förändra sig kanske man kan säga beror på att det utmanar vår trygga sfär lite för mycket. Vi vill ju gärna hålla fast vid det familjära och undviker gärna det okända. Men om vi frivilligt och aktivt tar små, små steg mot vårt önskvärda läge så behöver det inte kännas så jobbigt och läskigt. Tvärtom kan det kännas spännande och roligt. Och kanske du helt plötsligt upptäcker att du förändrats.
Våga släppa taget om den du tror att du är och våga ge plats för all din potential. Lämna all skuld och skam bakom dig för den håller bara dig tillbaka.
